Endast vi själva bestämmer om andra kan känna förtroende till oss, om vi förhåller oss på ett sätt som möjliggör detta. Om andra sedan – som en konsekvens av vårt bemötande -verkligen känner förtroende beror i sin tur på deras tidigare erfarenheter – har de bemötts på ett sådant sätt att de har gjort erfarenheten att det är möjligt at känna tillit?
Så sant.
Vi har ansvar för våra handlingar och vårt beteende. Men vi kan ändå inte styra hur andra reagerar på oss. Tröstlöst – eller ett livsviktigt samspel?
(Tack för en bra blogg!)
Catarina. Vi kan inte styra hur andra reagerar på oss. Inte heller hur de agerar mot oss. Men vi kan förhålla oss på ett sätt som möjliggör ett optimalt bemötande. Då har vi gjort vad vi kan och förhåller oss på det sätt moralen bjuder. Inte enkelt – snarast ett livslångt projekt.